spirometri.se

En av de första frågorna man kanske ställer sig när man börjar titta på spirometrier är vilka av alla dessa parmetrar som är viktiga och vilka man kan hoppa över. Min strävan har alltid varit att få spirometrier att funger i verkligheten - och då behöver man sortera bort en del "brus".

Nästan allt vi gör inom lungfysiologin faller inom ramen för en uppdelning i tre kategorier. Vi mäter:

• Lungornas storlek, det vill säga volymer och delvolymer. Dett kallas ofta statisk spirometri. En del av detta kan göras med en handspirometer, men för att mäta alla lungvolymer behövs avancerad utrustning. Lungvolymerna är intressanta framför allt när vi undersöker om någon är restriktiv, dvs. har små lungor.
• Hur snabbt det går att få in och ut luft i lungorna. Förmågan att "skyffla luft" ut och in i lungorna är nedsatt vida båda de stora folksjukdomarna astma och KOL. Här handlar det alltså inte om volymer utan om flöden (volym per tidsenhelt, tex. liter/sekund). Denna viktiga funktion kan mätas med en liten handhållen enhet och det finns alltså i stort sett lika stora möjligheter att mäta detta på ett bra sätt i primärvården som på välutrustade fysiologiska avdelningar. Vid mätningen presenteras flödet i förhållande till utandad volym, dvs. en flöde/volym-kurva.
• Vad som händer med luften när det kommer ut i alveolerna. Det är två gaser som är viktiga: Syret som skall in i blodet och ut i kroppen - och koldioxid som skall ut ur kroppen via lungorna. Undersökningen kallas mätning av diffusionsskapacitet (DLCO, eller till vardags "diff-kapp") och kan bara göras med relativt avancerad utrustning (på fys-lab eller vissa lung-kliniker).

Till att börja med kan vi konstatera att man klarar sig mycket långt med en flöde/volymurva. Undersökningen gör att vi får en viss uppfattning om lungvolymer och att vi kan ställa diagnosen obstruktivitet - eller utesluta den. Eftersom de stora lungsjukdomarna är KOL och astma klara vi oss långt med detta. Ett sätt att ta reda på vilka siffer-parmetrar som är viktiga när vi gjort en flöde/volym-kurva är att utgå ifrån de riktlinjer som finns för bedömning av spirometrier. Det visar sig snabbt att det är ganska få sifferparametrar men behöver kunna bedöma. Det rör sig om tre parametrar som uttrycks på tre sätt. Svårare är det inte. De tre parametrarna är FVC, FEV1 och kvoten mellan FEV1 och FVC. De tre sätten som dessa presenteras på är dels som förväntat (beräknat) normalvärde, dels som uppmätt värde och till sist får vi dessa uppmätta värden som en procentsats av det förväntade. Börja med dessa och se till att ha koll på hur kvoten förändras vid höga respektive läga FEV1 och FVC-värden så är du väl rustad. En sak att se upp med bara: kvoten mellan FEV1 och FVC anges ofta i procentform. Om FEV1 är 2,5 L och FVC är 5 L är kvoten alltså 0,5, men det står oftast 50 % i rapporten. Flytta gör om detta till kvot igen så slipper du förvirring - det är annars lätt att blanda ihop kvoten med t.ex. FEV1 i % av förväntat.

Flöde/volym-kurvan är nog det viktigaste redskapet vi har för att utvärdera lungfunktionen. Därför är det också viktigt att man förstår hur kurvan uppkommer. Det vi normalt kallar flödevolymkurva gäller alltså när man tar i maximalt – både i hur mycket man andas in och med vilken kraft och hur mycket man andas ut.